Korporativism vs. Lobbyism.
Nu har jag läst igenom Tidö 2.0, ett gemensamt reformprogram framtaget av Oikos och Timbro. De beskriver hur dessa två tankesmedjor vill fortsätta att reformera Sverige, med avstamp i det Tidöregeringen redan genomfört. Jag kommer sannolikt inte kunna nagelfara alla deras förslag, då jag saknar såväl kompetensen som tiden för den uppgiften. Med det sagt upplever jag att det är viktigt att denna högervisionära text hamnar under lupp, för att bättre försöka förstå vad de faktiskt vill.
Ett begrepp som återkommer åtskilliga gånger, och som de tycks ogilla skarpt är korporativism. Alla delar av vårt samhälle som har korporativa drag vill de avskaffa. Så vad är då korporativism?
Korporativism...
Kan också kallas korporatism. Wikipedia berättar att det
är en politisk, ekonomisk och social åskådning som betonar individens tillhörighet till socialt, ekonomiskt, yrkesmässigt, etniskt, nationellt eller på annat sätt definierade samhällsgrupper, vars gemensamma intressen ska ligga till grund för beslut i olika frågor. Samhället ses som en organisk kropp, en helhet som de olika samhällsgrupperna (korporationer) utgör integrerade delar av.
Historiskt har begreppet knutits främst till konservativa tänkare och fascistiska rörelser. Även vänsterrörelser som syndikalismen och den historiska gillessocialismen har/hade korporativa inslag, dock utan att som de förstnämnda knyta det till en stark stat. Snarare tvärtom, syndikalismen vill att makten ska ligga hos fackföreningarna utan statlig inblandning.
...i Sverige
Men hur är det då med korporatismen i Sverige? Den kan knappast beskyllas för att stå på vare sig fascistisk eller syndikalistisk grund. Wikipedia påstår utan direkt källhänvisning att det inom ekonomisk politik finns kopplingar mellan korporatism och reformistisk socialism. Aha! Om Timbro hatar det, då kan du räkna med att en koppling till socialdemokratin snart dyker upp.
I ett angenämt kort poddavsnitt går professor i statsvetenskap PerOla Öberg igenom begreppet och hur det varit med och format Sverige som nation. På 13 minuter blir det ingen uttömmande diskussion, men ett antal intressanta saker tog jag med mig.
Tanken med den svenska korporatismen var i grunden konfliktlösning. Här har vi en konflikt, den består av dessa olika parter. Hur får vi dem att mötas, samtala och komma överens? Det handlar således om ett sökande efter konsensus. Jag är knappast den enda som i detta nu ser Den Svenska Modellen för min inre syn. Men professor Öberg menar att det inte stannar där. Parter har fått formellt politiskt inflytande även i frågor om bland annat alkoholpoltik, fiskerinäring och jordbrukspolitik. Konsensus låter ju fint, men finns det några nackdelar, professor Öberg?
Ja, han nämner två. Den första är att vissa medborgare får större politisk makt än andra. Utöver att ha samma påverkansmöjlighet som alla medborgare, alltså den parlamentariska vägen (rösta, motionera, engagera sig partipolitiskt etc), så har vissa medborgare ytterligare inflytande genom sitt medlemskap i korporativa parter (Öberg nämner Svenskt Näringsliv som exempel).
Den andra är att folkliga rörelser (exempelvis fackförbund) kan tappa kraft och rörelse när deras ledning blir inkorporerad i statsapparaten. Från att ha företrätt sina medlemmar finns risken att ledningens roll snarare blir att försöka få sina medlemmar att acceptera överenskommelser. Jag tittar på dig, [insätt valfri fackpamp].
Tidö 2.0 och korporatismen
Om nu Svenskt Näringsliv är en korporativ organisation, hur kommer det sig att Timbro vill avskaffa sin egen födokrok? Faktum är att de inte nämner just Svenska Näringsliv i sitt reformprogram. Alls. Antingen är de undantagna (inkonsekvent), eller så vill inte Timbro öppet kritisera den de får lön av (förståeligt, men problematiskt). Oavsett vilket blir deras argumentation haltande. De vill avskaffa vissa typer av korporativa inslag, men inte andra? Varför? En reformpunkt i Tidö 2.0 sammanfattar ganska väl deras ståndpunkt:
En korporativismutredning genomförs. Den svenska förvaltningen rymmer fortfarande många korporativa inslag – alltifrån folkbildningen och hyresnämnderna till viltförvaltningsdelegationerna och Arbetsdomstolen. Sådana ordningar är en anomali i en modern rättsstat och innebär allvarliga demokratiska risker. En utredning får därför i uppdrag att kartlägga de kvarvarande korporativa inslagen och föreslå hur de kan ersättas med öppna, rättssäkra och demokratiskt ansvariga former.
Utifrån de nackdelar som Öberg lyfte ovan, kan jag hålla med om att det finns demokratiska risker med korporativa förfaranden, och det finns måhända fog för en utredning. Kommer Svenskt Näringsliv att komma med i en sådan kartläggning? Hursomhelst låter det onekligen lockande med "öppna, rättsäkra och demokratiskt ansvariga former". Men hur ska sådana se ut, Tidö 2.0? Det hittade jag inte något konkret svar på i programmet.
Istället dök jag på en offentlig utredning som berör korporatismen och andra former av politisk påverkan. Den har den intressanta titeln Avkorporativisering och lobbyism – konturerna till en ny politisk modell och är från 1999. Jag noterade även att vår redan bekante professor Öberg är en av medförfattarna. I skrivande stund ska jag erkänna att jag enbart läst valda delar av rapporten, men precis som Öberg nämner i podden så pekar utredningen på att korporatismen är på väg ut (redan då) och ersätts på många plan av pluralism. På sidan 243 står att läsa:
Vi vet från den senast genomförda medborgarundersökningen – huvudresultaten finns redovisade i Demokratirådets rapport från 1998 – att det svenska folket tenderar att minska sitt politiska engagemang. [...] Mest har denna stagnation och tillbakagång drabbat det klassiska folkrörelseengagemanget.
Om vi i stället ser till den politiska elit som agerar som företrädare för organisationer och företag tycks bilden snarast vara den motsatta. Det är visserligen svårt att hitta tillförlitliga data över tid men våra indikatorer tyder ändå på att de mest resursstarka politiska aktörerna, intresseorganisationer och storföretag, trots avkorporativiseringen ändå har ökat sitt politiska engagemang. Tagna tillsammans innebär dessa båda iakttagelser att politikens folkliga förankring har minskat.
Det jag läser i denna utredning är alltså att de mest resursstarka intresseorganisationerna och storföretagen har ökat sitt inflytande och engagemang, inte genom korporatismen utan genom andra kanaler, framförallt lobbyism. Att den sedan 1999 har eskalerat är ingen hemlighet. Tvärtom har svängdörren mellan lobbybyråer och politiska uppdrag snarast blivit standard. Att dessutom ha hemliga kunder när du utför ditt lobbyarbete mot politiker är vanligt, och i dagsläget tillåtet1. Om det är folklig, demokratisk förankring tankesmedjorna vill värna tycks ett slag mot korporatismen snarast vara ett slag i luften. Vi har större problem.
Men, Timbro och Oikos vill alltså lägga pengar på att utreda den sedan 1990-talet döende korporatismens demokratiska brister. De lägger fokus på att avveckla folkbildningen, då den utgör en demokratisk risk. Vad är det för risk? Att MEDBORGARE som inte klarar av att gå ett vanligt gymnasium kan få en anpassad skolgång på en folkhögskola? Att INDIVIDER som vill lära sig måla, rita, spela musik, göra en webbsida eller träffa andra och diskutera en bok ska ha möjlighet att göra det? Att unga kan få tillgång till en replokal och spela musik med sitt band? Att medborgarna bildar sig och gör det inom ramen för demokratiska institutioner? Är det den demokratiska risken vi pratar om?
De ska ersättas med öppna, rättsäkra och demokratiskt ansvariga former. Vad är det för former? Inga svar står som sagt att finna i Tidö 2.0. Menar Timbro och Oikos kanske alla dessa lobbyföretag med hemliga kunder som utövar påverkan på våra parlamentariska beslutsfattare totalt utan insyn? Är det de öppna och rättsäkra former de syftar på? Lobbyismen – som redan 1999 börjat ersätta korporatismen som den stora påverkansvägen – nämner de inte med ETT ENDA ORD i sin visionära text. Det tycks inte finnas något problem där. De vill hindra medborgare från att skaffa sig större kunskap, kreativa utlopp och gymnasiekompetens, men vill fortsätta låta hemliga personer, företag och organisationer fritt påverka våra folkvalda. Det låter ju VÄLDIGT TRANSPARENT OCH RÄTTSÄKERT!
För en månad sedan kom faktiskt ett beslut om att införa ett lobbyregister, och även om det har brister så är det ett stort steg i rätt riktning.↩