Ny inspiration: gamla liberaler
När jag var och rotade i magasinet på mitt närmaste universitetsbibliotek1 snubblade jag över boken Bekämpa Byråkratin!, en antologi skriven av 10 liberaler år 1974 (bland annat Lejonkungen). Något med titeln lockade mig, så jag lånade den. För att vara demokratiskt socialist är jag tydligen väldigt intresserad av liberaler, sett till mina hitills publicerade blogginlägg. Men häng med, det blir bra.
Först ut drogs jag till kapitlet Sprid makten i näringslivet av en Bo Winander. Han inleder med att konstatera att makten i näringslivet numera (1974) är starkt koncentrerad, eftersom företag gått från att vara små enskilda enheter spridda över landet till att med tiden ha gått samman i (blivit uppköpta av?) storföretag. Det har knappast blivit bättre med den saken 2026, herr Winander. Bo konstaterar:
Liberaler har alltid motsatt sig maktkoncentration. Makt kan missbrukas. Därför ska den balanseras och spridas. Det är en politisk strävan som har lika stor aktualitet nu som tidigare.
Vad säger dagens liberaler om detta? Vad jag vet vill de ha fler miljardärer, det är mycket viktigt för dem. Kanske för att makten ska spridas mellan fler miljardärer än de vi redan har? Ju fler miljardärer, desto större blir oligarkin som styr över oss andra. Hurra!
Sprid makten i ekonomin
Denna del inleds med en irrelevant uppgörelse med planekonomins många nackdelar, samt hur marknadsekonomin är överlägsen. Han vill dock inte ha en totalt frisläppt marknadsekonomi. Låt oss ta del av Bosses slutsats:
Den slutsats liberaler drar är att marknadsekonomin måste vara socialt styrd. Stat och kommuner måste ge ramar inom vilka företagen kan handla självständigt. Lagar om arbetsmiljö och yttre miljö är exempel på sådana ramar.
Där är vi överens. Mannen är uppenbarligen socialliberal. Jag önskar fler liberaler var det idag. Överlag önskar jag att fler liberaler läste Bo Winander och drev hans idéer. Låt mig exemplifiera. Winander skriver att maktkoncentrationen redan motarbetas genom starka fack (han skriver "de anställdas organisationer") och att offentlig sektor står för en stor del av produktionen.
Men detta räcker inte. Det är fortfarande orimligt att makten över näringslivet är koncentrerad till ett fåtal människor. Det duger heller inte att balansera den privata makten — den måste också spridas.
Han föreslår bland annat att aktier i bolag ska bli lika mycket värda, något jag inte har koll på hur det utvecklats sen 1974. Men han är inte nöjd enbart med att makten sprids utanför de stora kapitalägarnas sfär, stora förmögenheter bör också brytas ned. Här blir det intressant.
Arvsskatten bör skärpas väsentligt och göras beroende inte bara av arvslottens storlek utan också av arvingens förmögenhet. Också förmögenhetsskatten bör skärpas, särskilt för stora förmögenheter.
Är det miljardärskatt jag hör? Jo, jag tackar jag! Tyvärr var det inte den väg Sverige vandrade. När jag läser detta skulle jag hellre ha Bosse som finansminister än någon av de andra vi haft sedan 1990-talet. Hursomhelst, mannen har mer att komma med.
För att ytterligare begränsa maktkoncentrationen bör kreditinstitutens styrelseledamöter och direktionsmedlemmar inte tillåtas sitta i några andra företagsstyrelser.
Hur ligger det till med detta? Jag kan omöjligt tänka mig att det blev som Bosse ville. Att sitta på dubbla och trippla stolar är väl mer regel än undantag i dagens näringsliv?
Sprid makten i företagen
Nu har herr Winander blivit varm i kläderna. Hur ska makten bli bättre fördelad inom företagen?
Det som upplevs mest angeläget är antagligen att ge de enskilda löntagarna möjligheter att påverka den verklighet som de dagligen befinner sig i. De ska därför ha rätt att själva utse arbetsledare, personalchef och företagsläkare. Arbetsgivarnas rätt att ensamma leda och fördela arbetet måste avskaffas och ersättas med en utvidgad förhandlingsrätt samt lokal strejkrätt. Den bör gälla frågor av lokal karaktär av typ arbetsmiljön och tvister vid val av löneform. Kollektivavtalslagens fredsplikt bör endast gälla de överenskommelser avtalet innehåller och bör alltså inte gälla problem av lokal karaktär.
Bo, Bo, Bo. Sluta fresta mig att bli socialliberal. Du låter nästan som en syndikalist! Eller vad säger ni om det avslutande stycket i denna del?
En fördjupning av demokratin i företagen förutsätter uppenbarligen en maktförändring mellan de anställda och ägarna. En sådan maktförändring kan endast åstadkommas om personalen i företagsstyrelserna ges minst hälften av platserna och därmed också medbestämmande. Som det långsiktiga målet vill jag se ett system där makten över företagen i princip utövas av de människor som genom sina arbetsinsatser åstadkommer dess resultat.
Alltså, det finns inget att tillägga. Om Bo Winander fått bestämma hade vi sedan länge haft enbart personalägda företag. Mannen ville uppenbarligen ha ekonomisk demokrati på en nivå som mig veterligen inget poltiskt parti idag är intresserat av. I alla fall inte de ledande skikten av partierna. Min förening Reformisterna har däremot en hel del reformförslag som går i linje med Bosses förslag. Således är jag förmodligen på rätt plats ändå.
Jag letade egentligen efter Det plundrade folkhemmet av Sven Grassman.↩