Valets viktigaste fråga
Låt mig börja med att ställa dig några frågor:
- Bor du i en kommun?
- Bor du i en region?
- Har du barn i en skola?
- Bor du på eller har en släktning på Särskilt Boende (äldreboende)?
- Bor du i eller har en släkting inom LSS-boende?
- Tar du eller någon du känner emot hemtjänst?
- Har du någon gång behövt besöka en vårdcentral, eller känner någon som gjort det?
- Har du eller någon du känner någon gång behövt besöka ett sjukhus, eller övernattat på grund av något slags vårdbehov?
Svarade du nej på samtliga frågor kan du sluta läsa nu. Detta inlägg är inte för dig. Annars tycker jag att du ska läsa vidare, innan du lägger din röst i valurnan för Riksdagsvalet i Sverige 2026.
Som de flesta av oss märkt har det på grund av bland annat ökad inflation blivit dyrare att leva. Inflationen pågår kontinuerligt, det är delvis därför löner måste höjas hela tiden. Denna inflation fick sig dock en extra stegring på grund av exempelvis Rysslands invasion av Ukraina. Vissa av oss förlorade 10 år av ovan nämnda löneökningar på kort tid på grund av snabbt växande inflation.
Hursomhelst. Dessa kostnadsökningar har drabbat även välfärden, det som också brukar sammanfattas vård, skola och omsorg. Det vill säga kommuner och regioner, som har i uppdrag att organisera och betala för vår gemensamma välfärd. Till detta kommer att välfärden behöver hantera en alltmer åldrande befolkning, som har rätt till ett värdigt liv även om vi är fler som når en högre ålder. Tycker i alla fall jag.
Välfärden får in sina pengar på framförallt två sätt, kommunal skatt och pengar från staten, det som kallas statsbidrag. Förr i tiden indexerades statsbidragen för att ta höjd för ökad inflation och det behov av ökad omsorg som en åldrande befolkning medför. Under krisen på 1990-talet togs dock denna indexering bort.
Indexering av statsbidrag
Indexering betyder i detta fall att statsbidragen höjs "automatiskt" varje år för att möta upp de ökade kostnader som förväntas komma av bland annat inflation och ökat omsorgsbehov. Det behövs alltså inte ett poltiskt beslut varje år, utan kommunerna kan räkna med tillräckligt mycket pengar för att kunna fortsätta sin verksamhet på samma nivå som året innan. Inte förbättra, men i alla fall bibehålla nivån.
Indexeringen har varit borta sen dess. Ingen regering, oavsett färg, har velat införa den igen. Vad har då detta fått för följder? Sammanfattat i en mening: Staten förväntar sig att kommuner och regioner ska göra mer med mindre, för varje år. Till en början kanske det medförde att kommunerna såg över sin verksamhet och kunde hitta sätt att effektivisera. Ganska snart innebar det dock att de ställdes inför ett val: höja kommunalskatten eller skära ner i verksamheterna.
Kommunalskatt
Kommunens möjligheter att ta ut skatt är begränsade. De kan endast besluta om en sorts skatt: skatten på lönearbete. Det innebär att deras enda sätt att få in mer pengar (bortsett från nedskärningar eller ökat statsbidrag) är att höja skatten för oss som lönearbetar. Alla andra former av skatt beslutar staten om, och de hamnar i statskassan.
"Men vänta lite nu", säger vän av ordning,"regeringar sen 90-talet har ju satsat på dessa områden med en rad riktade pengapåsar!" Ja, det stämmer. Detta har dock varit pengar som de givit kommuner och regioner en gång, under stolt utropande om att nu ska vård, skola och omsorg prioriteras. Problemet är följande: Eftersom statsbidragen i praktiskt mening blivit mindre och mindre för varje år, har dessa engångssummor inte kunnat täcka de förlorade pengar som utebliven indexering medfört. När det ser ut som att pengar satsas på området är det alltså i praktiken fortsatt minskade tillskott från staten.
Jag tycker att det här måste få ett slut. Vi som levt länge nog har sett och upplevt denna långsamma försämring av vår gemensamma välfärd. Ni som är yngre har aldrig ens upplevt förbättringar. Oftast har all skuld lagts på kommuner och regioner. Att de inte gör sitt jobb. Jag anser att staten har kommit för billigt undan. Den har kunnat gömma sig bakom att inte vara direkt ansvarig för dessa verksamheter. Den har stor möjlighet att ta in skatter av alla slag, men har inte bidragit tillräckligt till de verksamheter som dessa skatter ska gå till.
Till slut har äntligen Socialdemokraterna fått tummen ur och gjort detta till en valfråga1. De kallar det "en bottenplatta för välfärden", och innebär att indexeringen skall återinföras. Det här är valets viktigaste fråga. För att kunna fortsätta vara en välfärdsstat behöver vi säkra att kommuner och regioner kan göra sitt jobb utan oro för att behöva välja mellan exempelvis skola och omsorg. Om denna indexering införs igen, är det en långsiktig men avgörande förändring. Vi kommer kunna se en långsam förbättring av vård, skola och omsorg. Långsam men ihållande. Det är enligt mig den enda hållbara vägen framåt.
Om det är något som kommer att "göra Sverige till Sverige igen" så är det en tryggt och långsiktigt finansierad välfärd.
PS. För den som vill läsa mer om detta finns en rapport från LO. DS.